kan vi inte spola fram tiden, bara lite

jag hade nyss världens sommarkänslor. jag kunde nästan känna hur vi står där framför scenen på p&l. det är hundrasjuttio grader varmt, vi svettas floder, skriker allt vad vi kan när håkan frågar "hur mår ni borlänge?" eller när ola salo berättar att han är född i avesta som vi faktiskt redan visste eftersom han sa det året före och året före det. och när håkan slänger ut rosor i publiken och vi lyckas få ett ynka litet rosblad. och när vi inte ens ser lasse för att han sitter ner men sjunger med i låtarna ändå för vi kan dom i huvudet. eller när jason mraz tar första tonen till "i'm yours". då är vi lyckligast i världen.

men av någon anledning kollade jag ut och.. det snöar. nej nu ska jag sova. väck mig i juni, tack.